A, Klumppilen:
Även kallad Kolvpil. Blunt arrow på engelska. Pilskaftet är tillverkad av hassel i ett stycke. Dessa pilar användes för att jaga småvilt som typ småfåglar, kaniner, ekorrar.
Det finns bland annat nerskrivet och berättat om hur skickliga samerna var på att jaga ekorrar just med sina klumppilar. Jag tror personligen att man även har använt sig just utav klump pilar för att övningsskjuta med. Dom lämpar sig väldigt bra just för detta, därför att utformningen på "spetsen" gör att den inte är så ömtålig som en pil som var försedd med en skör flintspets .
Dessutom är den svår att skjuta bort om man nu skulle missa målet. Tro mig, jag har nämligen själv lyckats skjuta bort en hel förmögenhet av pilar i skogen. Nuförtiden använder jag blunt-spetsar i stål när jag praktiserar "stubbskytte" i skogen och sparar på så sett på mina dyrbara pilar. Nästan alltid när jag är ute och berättar om mina pilbågar och pilar så vet folk att klumppilen användes för att man inte skulle skada skinnet på djuret. Visst, det stämmer, men det finns en annan detalj som jag tror är ännu viktigare i det här sammanhanget. Det är nämligen så att småvilt är svåra att ha ihjäl snabbt och effektivt med en spetsig pil. Småvilt har väldigt små och tunna blodådror och mjuka tunna skelettdelar, vilket gör att pilen tränger undan dessa delar och skapar ingen blödning på så sätt. Vilket gör att djuret mycket väl kan fortsätta att springa vidare. Däremot, om du har en stor klump som träffar djuret så blir det mycket mer effektivt. Pilen kan inte tränga genom skinnet, all energi samlas på en bred yta som gör att den helt enkelt slår ihjäl djuret på stället. Jag brukar göra jämförelsen med som att en människa får en timmerstock i 200km/h i bröstkorgen.

B: Nästa pil är en sammansatt/composite pil. Gjord utav rosenbuske i skaftet och förskaftet utav fur. Spetsen är av flinta.
Denna sortens pil har man inte hittat här i Skandinavien, vad jag vet. Men i Nordamerika har den varit förekommande bland urinvånarna där.

C o D: Nästa två pilar är gjorda i hassel med flintspetsar.

E: Denna pil likadan som dom ovan men med skillnad att spetsen är utav ben.

F: Även denna pil är i hassel, men här sitter det en tvärpilspets av flinta. Tvärpilsspets!!!!! hhhhmmmmm???? Det kan få en att undra. Varför gör man nu en spets på tvären? Jo, denna spets var väldigt vanligt före- kommande ända upp i Bronsåldern och
man har även hittat tvärpilspetsar smidda i järn ifrån Vikinga tid. Den har en väldigt effektiv verkan, det visar moderna skjutförsök som gjorts med dessa bland annat i Lejre i Danmark. Denna spets är även relativt lätt att tillverka för en duktig flintsmed.

G: Denna pil är gjord av fur med en smal flintspets med tånge.
Samma fjädringstyp som klumppilen.

H: Den här pilen är då skaftet i fur och spetsen är smid i järn och är utav typen Bodkinspets. Spetsen har en tunga som är nerstucken i en skåra tillsammans med beck och sedan lindad hårt med lintråd
Den började att tillverkas när rustningarna blev tjockare och mer effektiva mot hugg, stick och slag och är då tänkt att vara en
utstuderad stridsspets. Den är tillverkad för att vara så smal som möjligt och att ha en hög genomträngningsförmåga, typ som en nål. Den tränger lätt genom en ringbrynja och även en riddares plåt rustning.
Dr Saxton Pope skriver lite underhållande i sin bok "A study of bows and arrows" om när han skulle ge sig på att prova att skjuta med en Bodkin pil på en upphängd 13kg tung ringbrynja från 1500-talet som var
förstärkt över bröstet och ryggen. Då dyker det upp en ung entusiastisk museum anställd och erbjuder sig att ha på sig ringbrynjan vid skjutförsöket. Dr Pope avböjer vänligt men bestämt den modige mannens erbjudanden och genomför skjutförsöket. Pilbågen är på 75# och avståndet är 7 meter. Resultatet talar sitt tydliga språk: Pilen träffar med sådan kraft att det uppstår ett kraftigt gnistregn.
Pilen har trängt genom den förstärkta framdelen på brynjan, genom trälådan som var klädd med segelduk, ut genom den förstärkta bakdelen på brynjan. Pilen sticker ut 8"(20cm). Den unge mannen står nu likblek och stirrar på resultatet med ett utseende som liknar en fågelholk . Killen har just blivit berikad med en ny erfarenhet om hur livet kan ha sett ut för 500 år sedan. Pope avslutar det hela med att torrt konstatera som slutreplik att citat: "It is apparently that armour alone is not sufficient protection against an arrow of this sort."

I: Fågelpil eller Flu-flu arrow som är den engelska benämningen. Denna pil är även den av speciell konstruktion. Pilen är avsedd för att skjutas på flygande fågel!!!
Eller fågel som sitter högt uppe i ett träd.
Som till exempel Tjäder och orre . Skaftet är till att börja med i fur. Fjädringen består utav en (eller två) hela fjädrar som har försiktigt
dragits av ifrån strålen (mittsektionen på fjädern.) Sedan lindats runt skaftet i spiralform för att få en så spretig och stor yta som möjligt. Varför nu detta? Jo, det blir så att pilen kommer att ha tillräcklig hastighet när den skjuts ifrån bågen dom första säg, 30 metrarna. Sen tappar den farten markant. Om du mot förmodan skulle missa den uppflygande Fasanen på låt säga 15 meters avstånd så flyger inte pilen iväg 180 m som den hade gjort med vanlig fjädring. Så pilen dinglar sakta och fint ner och landar ungefär sisådär 70 meter längre bort. Bara att gå och hämta, som att plocka blommor ungefär! Så till spetsen: den har då en Y-form ,smid i järn, vilket gör att den samlar ihop träffpunkten och sedan skär av den effektivt låt säga på en flygande gås.
Spetsen har en tunga som är nerstucken i en skåra tillsammans med beck och
sedan lindad hårt med lintråd.