








Hydroplan-pil, används vid jakt på sjöfågel
vid ytan.





Material som jag använder för att tillverkning av pilarna:
Pilskaft: Hassel, Rosenbuske, Pil (salex), Fur.
Förskaft: Fur, Körsbär.
Tjära/Beck.
Sentråd: Hälsenor från hjort och älg.
Vildgåsfjäder: Pilspetsarna är av ben, flinta, järn.
Alla pilar sätts ihop på samma sätt men med den skillnaden
att fjädrarna på stenålderspilarna är lindade
med sentråd,
medans pilarna med järnspetsar är lindade med lintråd.
Fjädrarna sitter på med olika varanter:
Fjädrad med tre fjädrar ifrån samma vinge.
Fjädrad med två fjädrar ifrån samma vinge.
Fjädrad med två fjädrar ifrån samma vinge men
med fanen kvar på båda sidorna,vilket gör att pilen
får fyra styrfenor.
Tjära använder jag på bakänden utav pilen där
styrfjädrarn sitter för att dom inte skall glida ur sina
positioner, vilket dom naturligtvis visste på stenåldern
och att just dettta är väldigt viktigt. Pilfynd ifrån
stenåldern visar att man gjorde på detta viset. Tjära
tillverkar jag genom att göra en torrdestilering av en gammal
tallstubbe. Som jag därefter kokar vidare tills den har fått
rätt konsistens. Flintspetsarna förs på skaften och
fästs med tjära/beck. Skaftet lindas sedan med sentråd
strax bakom spetsen. Flintspetsar är något som jag inte
själv tillverkar utan jag har den goda turen att känna några
väldigt duktiga flintsmeder. Dom anlitar jag när jag behöver
få tillverkat dessa. Dan Kärrefors, Mikael Söderblom
och Ricky Wrentner. Tack pojkar, just för att ni finns.
|
A, Klumppilen:
Även kallad Kolvpil. Blunt arrow på engelska. Pilskaftet
är tillverkad av hassel i ett stycke. Dessa pilar användes
för att jaga småvilt som typ småfåglar, kaniner,
ekorrar.
Det finns bland annat nerskrivet och berättat om hur skickliga
samerna var på att jaga ekorrar just med sina klumppilar. Jag
tror personligen att man även har använt sig just utav klump
pilar för att övningsskjuta med. Dom lämpar sig väldigt
bra just för detta, därför att utformningen på
"spetsen" gör att den inte är så ömtålig
som en pil som var försedd med en skör flintspets .
Dessutom är den svår att skjuta bort om man nu skulle missa
målet. Tro mig, jag har nämligen själv lyckats skjuta
bort en hel förmögenhet av pilar i skogen. Nuförtiden
använder jag blunt-spetsar i stål när jag praktiserar
"stubbskytte" i skogen och sparar på så sett på
mina dyrbara pilar. Nästan alltid när jag är ute och
berättar om mina pilbågar och pilar så vet folk att
klumppilen användes för att man inte skulle skada skinnet
på djuret. Visst, det stämmer, men det finns en annan detalj
som jag tror är ännu viktigare i det här sammanhanget.
Det är nämligen så att småvilt är svåra
att ha ihjäl snabbt och effektivt med en spetsig pil. Småvilt
har väldigt små och tunna blodådror och mjuka tunna
skelettdelar, vilket gör att pilen tränger undan dessa delar
och skapar ingen blödning på så sätt. Vilket gör
att djuret mycket väl kan fortsätta att springa vidare. Däremot,
om du har en stor klump som träffar djuret så blir det mycket
mer effektivt. Pilen kan inte tränga genom skinnet, all energi
samlas på en bred yta som gör att den helt enkelt slår
ihjäl djuret på stället. Jag brukar göra jämförelsen
med som att en människa får en timmerstock i 200km/h i bröstkorgen.
B: Nästa pil är en sammansatt/composite pil. Gjord utav rosenbuske
i skaftet och förskaftet utav fur. Spetsen är av flinta.
Denna sortens pil har man inte hittat här i Skandinavien, vad jag
vet. Men i Nordamerika har den varit förekommande bland urinvånarna
där.
C o D: Nästa två pilar är gjorda i hassel med flintspetsar.
E: Denna pil likadan som dom ovan men med skillnad att spetsen är
utav ben.
F: Även denna pil är i hassel, men här sitter det en
tvärpilspets av flinta. Tvärpilsspets!!!!! hhhhmmmmm???? Det
kan få en att undra. Varför gör man nu en spets på
tvären? Jo, denna spets var väldigt vanligt före- kommande
ända upp i Bronsåldern och
man har även hittat tvärpilspetsar smidda i järn ifrån
Vikinga tid. Den har en väldigt effektiv verkan, det visar moderna
skjutförsök som gjorts med dessa bland annat i Lejre i Danmark.
Denna spets är även relativt lätt att tillverka för
en duktig flintsmed.
G: Denna pil är gjord av fur med en smal flintspets med tånge.
Samma fjädringstyp som klumppilen.
H: Den här pilen är då skaftet i fur och spetsen är
smid i järn och är utav typen Bodkinspets. Spetsen har en
tunga som är nerstucken i en skåra tillsammans med beck och
sedan lindad hårt med lintråd
Den började att tillverkas när rustningarna blev tjockare
och mer effektiva mot hugg, stick och slag och är då tänkt
att vara en
utstuderad stridsspets. Den är tillverkad för att vara så
smal som möjligt och att ha en hög genomträngningsförmåga,
typ som en nål. Den tränger lätt genom en ringbrynja
och även en riddares plåt rustning.
Dr Saxton Pope skriver lite underhållande i sin bok "A study
of bows and arrows" om när han skulle ge sig på att
prova att skjuta med en Bodkin pil på en upphängd 13kg tung
ringbrynja från 1500-talet som var
förstärkt över bröstet och ryggen. Då dyker
det upp en ung entusiastisk museum anställd och erbjuder sig att
ha på sig ringbrynjan vid skjutförsöket. Dr Pope avböjer
vänligt men bestämt den modige mannens erbjudanden och genomför
skjutförsöket. Pilbågen är på 75# och avståndet
är 7 meter. Resultatet talar sitt tydliga språk: Pilen träffar
med sådan kraft att det uppstår ett kraftigt gnistregn.
Pilen har trängt genom den förstärkta framdelen på
brynjan, genom trälådan som var klädd med segelduk,
ut genom den förstärkta bakdelen på brynjan. Pilen sticker
ut 8"(20cm). Den unge mannen står nu likblek och stirrar
på resultatet med ett utseende som liknar en fågelholk .
Killen har just blivit berikad med en ny erfarenhet om hur livet kan
ha sett ut för 500 år sedan. Pope avslutar det hela med att
torrt konstatera som slutreplik att citat: "It is apparently that
armour alone is not sufficient protection against an arrow of this sort."
I: Fågelpil eller Flu-flu arrow som är den engelska benämningen.
Denna pil är även den av speciell konstruktion. Pilen är
avsedd för att skjutas på flygande fågel!!!
Eller fågel som sitter högt uppe i ett träd.
Som till exempel Tjäder och orre . Skaftet är till att börja
med i fur. Fjädringen består utav en (eller två) hela
fjädrar som har försiktigt
dragits av ifrån strålen (mittsektionen på fjädern.)
Sedan lindats runt skaftet i spiralform för att få en så
spretig och stor yta som möjligt. Varför nu detta? Jo, det
blir så att pilen kommer att ha tillräcklig hastighet när
den skjuts ifrån bågen dom första säg, 30 metrarna.
Sen tappar den farten markant. Om du mot förmodan skulle missa
den uppflygande Fasanen på låt säga 15 meters avstånd
så flyger inte pilen iväg 180 m som den hade gjort med vanlig
fjädring. Så pilen dinglar sakta och fint ner och landar
ungefär sisådär 70 meter längre bort. Bara att
gå och hämta, som att plocka blommor ungefär! Så
till spetsen: den har då en Y-form ,smid i järn, vilket gör
att den samlar ihop träffpunkten och sedan skär av den effektivt
låt säga på en flygande gås.
Spetsen har en tunga som är nerstucken i en skåra tillsammans
med beck och
sedan lindad hårt med lintråd.
|